AVELSSTRATEGI BORDERTERRIER
STRATEGIN I SIN HELHET  här >>>

 
HISTORIK
Borderterriern uppstod i trakterna där England och Skottland möts. Rasen har funnits som enhetlig typ mycket länge, formad främst av praktiska krav från områdets ekonomi, natur och klimat. Uppgiften var främst att hålla jordbruksmarken fri från räv, men också grävling, utter, kaniner och råttor nämns som jaktbyten.

På den tiden när rasen fick sitt slutliga namn jagade man räv med foxhounds, som jagade i stora flockar, s k ”packs”. I flocken ingick även terrier, som skulle ta över ifall räven tog skydd i gryt. Den skulle då antingen jaga ut räven ur grytet eller ställa den med sitt skällande så att jägaren kunde gräva sig ner till hålan där räven låg. En av dessa hundflockar kallades ”The Border Pack”, och från den fick rasen sitt namn. Även andra ursprungliga namn har nämnts, t ex ”Reedwater Terrier”.

Borderterriern ersatte ofta foxterriern vid rävjakt med hounds, eftersom den ansågs mer fördragsam med andra hundar än dessa.

Det har nämnts stamtavlor som går ända tillbaka till 1700-talet, men våra möjligheter att se släktband och avgränsning mot andra raser försämras av att vissa namn – Rock, Flint, Gyp m fl – återkommer hos många individer.

Rasens närmaste släktingar anses vara Dandie Dinmont och Bedlington Terrier.

Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1920. Erkännandet föregicks av en omfattande diskussion mellan de sju rasklubbarna, och rasstandarden är en kompromiss mellan olika viljor.

Inom den korrekta rastypen godkänns ganska stora variationer, ”undertyper”, som vi kan känna igen i både nytagna och mycket gamla foton, och det kanske pekar på att den ursprungliga avelsbasen kan ha haft ganska stor bredd.
Geografisk isolering och dåtidens sätt att göra avelskombinationer kan dock innebära motsatsen.

Sverige
De första borderterrierna importerades till Sverige på 1930-talet, men av de blodslinjerna finns ingenting kvar. Först på 1960-talet kom hundar som haft betydelse för aveln fram tills nu, och redan bland de tidigare hundarna fanns i huvudsak två typer – den ena mer högrest och elegant än den andra.

På 1970-talet importerades CH Llanishen Ivanhoe som fått ytterst stort genomslag i rasen och därför räknas som en av våra ”founders”. Eftersom han nedärvde goda jaktegenskaper såväl som god exteriör så blev han en populär avelshund hos de flesta uppfödarna, oavsett inriktning på aveln, med konsekvensen att den inbördes släktskapen i populationen blev hög.
Även avsiktlig inavel i syfte att renodla egenskaper har förekommit, främst på 1980-talet och tidigare, men även senare.

Flera andra hundar, framför allt importer, har fått stort genomslag i rasen och deras gener är idag spridda över i stort sett hela populationen. Exempel på sådana hundar är Int GB CH Mansergh Rhosmerholme Amethyst (1960-tal), INT CH Daletyne Danny Boy (1970-tal), CH Dandyhow Grenadier (1980-tal), INT CH Double Scotch (1990-tal), CH Beenaben Bow Tie (2000-tal).

Det har hela tiden funnits olika intresseinriktningar (t ex jakt). Aveln har dock skett och sker tvärs över populationen. Intresset för att grytmeritera avelsdjur och andra borderterrier har väsentligt ökat sedan 1990-talet.


Leatty Linkup och Leatty Golden Randy, importerade på 1950-talet och ”urhundar” i den svenska populationen. Många av dagens borderterrier härstammar från dessa. De kan sägas vara representanter för två olika typer

Borderterrierns popularitet som stötande/kortdrivande hund (eller t ex agilityhund) har inte betytt nämnvärt för avelsurvalet, vilket inte heller anses önskvärt med hänvisning till rasstandarden, som säger att borderterriern är i allt väsentligt en grythund.

POPULATION
Rasen hade under första hälften av 2000-talet en kraftig ökning i antal registrerade valpar. Som mest registrerades ca 800 valpar årligen i mitten av 2000-talet, varefter en dramatisk minskning skett. Det finns förmodligen flera orsaker till detta. Tidigare vann borderterriern mark tack vare sitt grundmurade rykte som en frisk ras, en lagom stor, trevlig, lättskött hund för aktiva familjer, och oron fanns inom klubben för att valpar skulle hamna hos ägare som inte känner rasen så bra utan följde ”trenden”. Det fanns utrymme för ett stort antal nya uppfödare.

Det är inte enbart negativt att registreringarna nu hamnat på en lägre nivå. Önskvärt är dock att registeringarna stannar omkring 500 st/år, eftersom förutsättningarna för en sund avel minskar ju färre individer rasen har. Kraven stiger på varje kull med avseende på t ex hälsa, släktskap med den övriga populationen, mentalitet om det finns för få tillgängliga avelsdjur. Importer utgör ca 1% av registreringarna.

Uppfödarna har tillsammans med rasklubben ett stort ansvar för att rätt information om rasen sprids.

Registrerade:
2002 = 622 st,   2004 = 810 st,   2006 = 803 st,  2008 = 675 st,  2010 = 468 st

Inavelsgrad – COI
De senaste fem åren har genomsnittlig COI stabiliserats och ligger nu konstant på en låg nivå. Enstaka kullar över 6,25 % finns. Importer ger tillskott till populationen och bidrar till att hålla COI på en låg nivå.

Vad gäller hanhundanvändningen så är dagsläget liksom tidigare gott. Ett stort antal hanar används och den genetiska variationen är tillfredställande. Man ser dock en tendens att vissa hanar och/eller blodslinjer dominerar och detta bör observeras. Enskilda avelsdjur har nära släktskap med stora delar av populationen och/eller hög egen inavelsgrad (inte minst importer). Vissa hanhundar är fäder till ett stort antal valpar och ”matadorer” finns. Utställningsvinnare och importer används ofta från tidig ålder och tillåts att producera flera kullar innan man hunnit utvärdera avkomman.

MÅL
 - Bibehålla en låg genomsnittlig COI, d v s under 2 %
 - Registreringar ej under 500 st/år
 - Hålla nere användandet av enskilda hanhundar (= undvika matadoravel)
 - Höja generationsintervallet

STRATEGI
- Fortsätta att i BTB publicera COI på födda valpkullar
- Fortsätta att fortlöpande informera om negativa verkningar av bristande genetisk variation
- Publicera aktuella siffror över hanhundsanvändning, kullstorlek och population
- Informera om att antalet avkommor per individ helst inte bör överstiga 50 st
- Informera enskild hanhundsägare då avkomman överstiger 100 st
- Rekommendera en ålder vid avelsdebut som överstiger 12 månader för hanhund, samt rekommendera begränsning av antalet kullar innan man utvärderat avkomman
- Ta initiativ till diskussioner (t ex vid avelskonferenser) och publicera artiklar om borderterriern, dess historia, mentalitet och rasstandard samt relatera till dess ursprung som grythund
- Anordna avelskonferenser, minst en vartannat år
- Informera och utbilda kontaktpersonerna

HÄLSA
Borderterriern har ett grundmurat rykte som en frisk ras som ofta uppnår en ålder av 14-15 år.
Dock har man de 10-12 senaste åren kunnat konstatera att många individer drabbas av en neurologisk åkomma CECS (Canine Epileptoid Cramping Syndrome), tidigare kalllad ”Spike´s syndrom” efter en holländsk drabbad hund. Symtomen uppträder ofta först i 3-4 årsåldern eller senare. De första anfallen kan vara lindriga, t ex tillfälligt ostadiga bakben. Fullt utvecklade kramper inbegriper hela bakkroppen, men hunden är medveten och kontaktbar och behåller normalt kontrollen över urinblåsan. Antiepileptika är overksamma.
CECS tycks existera över hela världen och forskning pågår på flera håll, t ex i USA och Finland. Frekvensen tycks vara låg, troligen 3-4 %. Koncentration till vissa blodslinjer tycks föreligga. F n (2012) arbetar man efter hypotesen att kramperna har metabolisk bakgrund (matsmältningsorganen). Dietfoder tycks lindra eller avhjälpa symtomen.

Även andra sjukdomar förutom de nedan omnämnda förekommer i rasen, dock i ytterst liten omfattning (enstaka fall). Höftledsdysplasi förekommer bland de få hundar som röntgas. Det är mycket sällsynt att hundar med anmärkning på höfterna visar symtom. Diskbråck, korsbandsskador och andra problem med rörelseapparaten har en sammanlagd frekvens på några få procent, trots att många individer används till t ex jakt och agility.

Reproduktionsförmågan är god. Genomsnittlig kullstorlek är över 4 valpar. Det är inte ovanligt att det föds 6-8 valpar i en kull. Vårt intryck är att tikarna föder naturligt och de tar mycket väl hand om sina valpar. Valpdödligheten är låg.

Vi har observerat fall av Perthes, patella och demodikos. Detta kan utgöra tänkbara problem och ska därför stå under fortsatt uppmärksamhet, men föranleder idag ingen riktad åtgärd

Hälsoenkäter
Rasklubben har genomfört hälsoenkäter år 2000 och 2010. Båda enkäterna besvarades anonymt.
Den första hälsoenkäten 2000 hade en hög svarsprocent, och svaren täckte ca 1300 hundar. Samtliga medlemmar och ytterligare ett antal icke medlemmar fick ett formulär per post att fylla i. Svar från de mest produktiva kennlarna saknades.

2010 valde vi att lägga ut enkätfrågorna på hemsidan. Information om enkäten publicerades i Borderterrierbladet och på hemsidans förstasida. Alla borderterrierägare uppmanades att svara. Man kunde antingen skriva ut enkäten och svaren och posta, eller (om man inte var angelägen att vara anonym) svara per e-post. Svaren täckte denna gång 394 hundar, alltså ett mycket mindre antal än den tidigare hälsoundersökningen, och färre än väntat. Enkäten tycks ha nått ”aktiva borderterrierägare” och uppfödare, som denna gång i hög utsträckning svarat på enkäten.

Allmäntillståndet anses vara mycket gott hos 304 st, d v s mer än tre fjärdedelar. Övriga rapporterar huvudsakligen gott allmäntillstånd (i den gruppen hittar man en del kramphundar, men också allergier).

Svårt sjuka hundar med dåligt eller ”varken-eller” allmäntillstånd är ovanliga, nämligen 14 st eller 3 %.

De vanligaste sjukdomarna enligt hälsoundersökningen 2010:
- Allergi/klåda, olika 44 st
- Magproblem, olika 34 st
- Kramper (CECS-liknande) 29 st
- Öroninflammationer (upprepade) 22 st
- Kastration av medicinska skäl 22 st
- Tumörer (främst juver) 18 st

Allergier och magproblem
De vanligaste allergierna är födoämnesallergi och atopi. En del av hundarna är drabbade av flera olika allergier. Riktigt svår allergi är sällsynt, men här finns t ex hundar med dåligt hälsotillstånd och flera hälsoproblem. Dessa hundar har påfallande ofta återkommande öroninfektioner.
Allergier har sin orsak i bristande immunförsvar, vilket nedärvs, och det finns anledning att se upp när man väljer avelsdjur (både hanar och tikar).

CECS (kramper)
I enkäten rapporteras 29 hundar med kramper, vilket är 7 % av samtliga i enkäten. Troligen är siffran missvisande, eftersom viljan att rapportera är större när man har en sjuk hund, och dessutom har kramperna lyfts fram både i rasklubbens tidning Borderterrierbladet och vid uppfödarträffarna. Det tycks ändå vara fler än vid den förra enkäten för 10 år sedan.

Agria Breed Profile
Agrias Breed Profile visar statistik över hur veterinärvårds- och livförsäkringarna utnyttjas. Det ger en jämförelse mellan frekvensen av vissa hälsoproblem mellan borderterrier och den genomsnittliga hunden. Problemen belyses för fler individer än i rasklubbens hälsoenkät, men endast om de leder till veterinärvårdskostnader som överstiger självrisken eller till död före 10 års ålder. De här förutsättningarna gör att den i vissa fall ger en annan bild än enkäten. T ex kommer klåda först på 16:e plats i listan över vanliga hälsoproblem. Anledningen kan vara att allergier oftast behandlas i hemmet.

Borderterrier löper 10% lägre risk än genomsnittshunden att behöva utnyttja veterinärvårdsförsäkringen. Försäkringsstatistiken indikerar att det vanligaste hälsoproblemet är livmoderinflammation, följt av inflammation i mag-/tarmkanalen, öroninflammation och juvertumör. Epilepsi kommer först på nionde plats bland de vanligaste diagnoserna för borderterrier, men risken är nästan dubbelt så stor som för en genomsnittshund. Vår tolkning är att CECS-hundarna finns med här.

En borderterrier löper bara hälften så stor risk som genomsnittshunden att dö före 10 års ålder. Den vanligaste dödsorsaken är skada, ofta av trafik

MÅL
- Att bibehålla borderterrierns goda hälsostatus
- Att kartlägga och följa utvecklingen av hälsotillståndet i rasen
- Frekvensen av de hälsoproblem som uppmärksammats skall ej öka under den närmaste femårsperiode

STRATEGI
- Samla information om existerande hälsoproblem
- Publicera fakta i BTB och vid uppfödarträffar om existerande hälsoproblem
- Genomföra en ny hälsoenkät under 2015, och då ha som mål att öka svarsprocenten jämfört med den nu genomförda enkäten
- Genomföra en extra hälsoenkät med fokus på CECS
- Uppmuntra uppfödare att rapportera hälsoproblem till BTS avelskommitté
- Spara information om sjuka hundar som ägare eller uppfödare rapporterar till BTS avelskommitté
- Stödja uppfödare som söker fakta inför avelsplanering
- Informera om SKKs avelsrekommendationer för anomalier (Borderterrierbladet, hemsida, avelskonferenser

   

MENTALITET
Borderterriern är främst en grythund enligt ursprunget och används fortfarande som sådan. Rasen har också blivit populär vid jakt på klövvilt, främst som stötande eller kortdrivande hund, samt vid eftersök.

En typisk, väl fungerande grythund är självständig i den meningen att den har stor kapacitet att fundera ut lösningar på egen hand och agera på eget initiativ. Samtidigt är den samarbetsvillig, socialt anpassningsbar och positiv till kontakt med okända miljöer, människor och hundar. Skärpan tas bara fram vid verkligt behov, och hunden har god kontroll över sitt agerande även i starkt upphetsade situationer. Borderterriern har stort behov av mental stimulans men kan koppla av mellan varven. Sammantaget är intrycket en klok, stabil hund med vänligt grundläge som samtidigt har stor jaktlust och gott om både resurser och vilja att försvara sig när så krävs. Den har stort behov av mental stimulans men kan koppla av mellan aktiviteterna.

Intresset för jaktmeritering är stort och jaktmeriter är väsentligt vid avelsurvalet hos delar av uppfödarkåren. Många borderterrier testas i gryt. Diagrammet visar det antal individer som genomfört godkänt grytprov i provgryt (karaktärsprov, anlagsprov) respektive i fält (jaktprov) under perioden 2003 till 2011. Detta motsvarar en andel av motsvarande årskull som ökat från ca 5% till ca 10%.

Grytkaraktärsprov            2003 = 24 st    2010 = 37 st 
grytanlagsprov sprängare  2003 = 21st     2010 = 45 st 
grytanlagsprov förliggare   2003 = 2 st      2010 = 5 st
grytjaktprov                     2003 = 5 st       2010 = 7 st

Diagrammet finns i "Strategin i sin helhet" här >>>
Även mentalbeskrivning MH

Mentalbeskrivning MH
Knappt 400 borderterrier har hittills mentalbeskrivits (MH).
Diagrammet visar en kontaktvillig, social, och orädd hund, värdefulla egenskaper hos en arbetande hund.
Jaktmomentet har genomgående gett låga poäng, även vad gäller hundar som normalt har stort jaktbeteende. Testet mäter alltså inte en borderterriers jaktbeteende på ett adekvat sätt.
Även momentet lekfullhet har inte gett så hög poäng som förväntat. Det är vår uppfattning att inte heller denna egenskap mäts på ett adekvat sätt.
En del hundar har visat skottberördhet vid provet, och några är ej godkända på momentet.
Även i svaren på hälsoenkäterna rapporteras vissa problem med skotträdsla.

Övrigt
I enkätsvaren rapporteras problem med hundilska, 8% både år 2000 och 2011. Det är osäkert om detta visar på ett verkligt problem eller om orsaken till stor del är en miljöfråga. Rasens tidigare popularitet är en faktor. En annan kan vara att metoderna i kurser och litteratur ofta har utformats för raser med en annan mental profil. Rasstandarden säger att borderterriern skall vara fördragsam med andra hundar. Typiskt är att den inte uppträder aggressivt, men inte heller går undan om den blir provocerad.

Det finns ett stort intresse för viltspår. Antalet prov har ökat.
2003 Anlagsprov, godkänt 43 st  2011 = 54 st
2003 Öppenklass 1:a pris 49 st   2011 = 94 st

 Ett stort antal borderterrier tränar och tävlar i agility, ofta med framgång.
Det finns också ett intresse för lydnadsprov (LP) inom rasen, liksom i viss mån bruksprov.
Dessa har naturligt nog inget inflytande vid urval av hundar till avel.

Sammantaget konstaterar vi att en borderterrier passar till arbete av olika slag. Den trivs med en ägare som utnyttjar dess jaktlust eller som använder denna motor till andra aktiviteter.

MÅL
- Att bibehålla de mentala egenskaper som gör borderterriern till en duglig grythund och till en socialt väl fungerande hund.
- Att bibehålla ett högt antal mentalbeskrivna hund

STRATEGI
- Samverka med klubbar med regionalt väl spridd och lättillgänglig verksamhet kring träning, prov och jakt i gryt, t ex Svenska Grythundklubben, för att få till stånd ökade möjligheter för borderterrierägare att undersöka sina hundars lämplighet för grytarbete
- Uppmuntra kontaktpersonerna att lokalt arbeta för att få till stånd minst ett tillfälle till officiell mentalbeskrivning per år, samt tillfälle att prova på gryt.
- Publicera artiklar i BTB om borderterrierns temperament.

EXTERIÖR
Rasstandarden beskriver en grythund som kunde följa en ryttare till häst. Den är skriven i termer av funktion och innehåller förhållandevis få detaljer. Felen skall bedömas i förhållande till dess inverkan på hundens arbetsförmåga i gryt.

Viktiga detaljer är sålunda t ex bröstkorgens omfång och form, käkar, tänder och bett, skuldrans konstruktion, pälskvalitet samt rastypiska rörelser. En borderterrier skall ha drive i steget och röra sig ledigt. Ett rastypiskt framställ med lång överarm och goda vinklar är viktigt för rörelseschemat.. Bakstället skall vara välvinklat (men ej övervinklat). För korrekt rastyp skall huvudet ha rätt proportioner.

Det finns en tendens till att helhetsintrycket störs av felformade (korta, omfångsrika eller rundade bröstkorgar). Man skall kunna nå runt bröstkorgen strax bakom skulderbladet med sina händer, ”spanning”.

De flesta borderterrier idag har rastypiskt huvud med korrekta detaljer.

Rasstandarden anger inga storleksmått förutom vikt och det nämnda ”spanningmåttet”. Vikten för hanar ligger ofta 1,5 – 2 kg över standardens mått. För tikar är motsvarande siffror 1 – 1,5 kg över standardens mått. Viktmässigt ligger alltså tikarna närmare rasstandarden.

Hanar 2005 = 8,9 kg    2007 = 8,5 kg   2009 = 8,7 kg   2011 = 8,7 kg
Tikar  2005 = 7,6 kg    2007 = 7,0 kg   2009 = 7,2 kg   2011 = 7,2 kg

Vid klubbens årliga utställning Årets Border 2011 genomfördes den senaste vägningen. Vägningen var frivillig och 121 hundar över 9 månader deltog (55 hanar och 66 tikar).

Vi ser standardens viktmått som ett mål att sikta mot, snarare än som en absolut viktgräns.

MÅL
- Medelvikten hos borderterrier skall inte öka under de närmaste fem åren utan hellre närma sig rasstandardens angivelser
- Bibehålla borderterrierns rastypiska detaljer relaterat till dess ursprung som grythund

STRATEGI
- Genomföra mätning och vägning av deltagande hundar på Årets Border vartannat år samt publicera resultatet av dessa
- Informera vid domarkonferenser och liknande tillfällen samt i Borderterrierbladet och vid avelskonferenser om betydelsen av rätt storlek
- Publicera rasstandarden minst en gång om året i BTB
- Likaså informera om och diskutera andra viktiga rasdetaljer såsom bett, rörelser, pälskvalitet mm, t ex anordna utbildningstillfällen om exteriör
- Fortsätta att bjuda in rasspecialister att döma specialutställningen

Dokumentet har utarbetats enligt följande:
- Hälsoenkät med utvärdering 2011
- Avelskonferens 2010: Genomgång av tidigare RAS-dokument, diskussion och upprättande av riktlinjer
- Diskussion och arbete med utkast i avelskommittén 2010-2011
- Förslag RAS avelskommittén 2012
- Publicering av förslaget på BTS hemsida jan 2012
- Styrelsebeslut februari 2012
- Publicering i BTB samt information vid klubbmötet 2012

Avelskommité:
Anna-Karin Bergh
Ulla Axén
Anja Svensson
Åsa Sandberg (fr o m klubbmöte 2011)

 

 

   

Tillbaka