AVELSSTRATEGI BORDERTERRIER

AVELSSTRATEGIN I SIN HELHET HÄR >>>>

HISTORIK

Borderterriern uppstod i trakterna där England och Skottland möts. Rasen har funnits som enhetlig typ mycket länge, formad främst av praktiska krav från områdets ekonomi, natur och klimat. Uppgiften var främst att hålla jordbruksmarken fri från räv, men också grävling, utter, kaniner och råttor nämns som jaktbyten.

På den tiden när rasen fick sitt slutliga namn jagade man räv med foxhounds, som jagade i stora flockar, s k ”packs”. I flocken ingick även terrier, som skulle ta över ifall räven tog skydd i gryt. Den skulle då antingen jaga ut räven ur grytet eller ställa den med sitt skällande så att jägaren kunde gräva sig ner till hålan där räven låg. En av dessa hundflockar kallades ”The Border Pack”, och från den fick rasen sitt namn. Även andra ursprungliga namn har nämnts, t ex ”Reedwater Terrier”.

Borderterriern ersatte ofta foxterriern vid rävjakt med hounds, eftersom den ansågs mer fördragsam med andra hundar än dessa.

Det har nämnts stamtavlor som går ända tillbaka till 1700-talet, men våra möjligheter att se släktband och avgränsning mot andra raser försämras av att vissa namn – Rock, Flint, Gyp m fl – återkommer hos många individer.

Rasens närmaste släktingar anses vara Dandie Dinmont och Bedlington Terrier.

Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1920. Erkännandet föregicks av en omfattande diskussion mellan de sju rasklubbarna, och rasstandarden är en kompromiss mellan olika viljor.

Inom den korrekta rastypen godkänns ganska stora variationer, ”undertyper”, som vi kan känna igen i både nytagna och mycket gamla foton, och det kanske pekar på att den ursprungliga avelsbasen kan ha haft ganska stor bredd.
Geografisk isolering och dåtidens sätt att göra avelskombinationer kan dock innebära motsatsen. Tex orsakade de svåra levnadsförhållandena i Storbritannien under andra världskriget att tre av fem hanhundslinjer som producerat champions gick förlorade.

Sverige
De första borderterrierna importerades till Sverige på 1930-talet, men av de blodslinjerna finns ingenting kvar. Först på 1960-talet kom hundar som haft betydelse för aveln fram tills nu, och redan bland de tidigare hundarna fanns i huvudsak två typer – den ena mer högrest och elegant än den andra.

På 1970-talet importerades CH Llanishen Ivanhoe som fått ytterst stort genomslag i rasen och därför räknas som en av våra ”founders”. Eftersom han nedärvde goda jaktegenskaper såväl som god exteriör så blev han en populär avelshund hos de flesta uppfödarna, oavsett inriktning på aveln, med konsekvensen att den inbördes släktskapen i populationen blev hög.
Även avsiktlig inavel i syfte att renodla egenskaper har förekommit, främst på 1980-talet och tidigare, men även senare.

Flera andra hundar, framför allt importer, har fått stort genomslag i rasen och deras gener är idag spridda över i stort sett hela populationen. Exempel på sådana hundar är Int GB CH Mansergh Rhosmerholme Amethyst (1960-tal), INT CH Daletyne Danny Boy (1970-tal), CH Dandyhow Grenadier (1980-tal), INT CH Double Scotch (1990-tal), CH Beenaben Bow Tie (2000-tal).

Det har hela tiden funnits olika intresseinriktningar (t ex jakt). Aveln har dock skett och sker tvärs över populationen. Intresset för att grytmeritera avelsdjur och andra borderterrier har väsentligt ökat sedan 1990-talet.


Leatty Linkup och Leatty Golden Randy, importerade på 1950-talet och ”urhundar” i den svenska populationen. Många av dagens borderterrier härstammar från dessa. De kan sägas vara representanter för två olika typer

Borderterrierns popularitet som stötande/kortdrivande hund (eller t ex agilityhund) har inte betytt nämnvärt för avelsurvalet, vilket inte heller anses önskvärt med hänvisning till rasstandarden, som säger att borderterriern är i allt väsentligt en grythund.

   

Avelsstrategin i sin helhet på 24 sidor här >>>> 

Avelskommité:
Åsa Sandberg, sammankallande
Anna-Karin Bergh
Ulla Axén
Anja Svensson

 

 

   

Tillbaka